Jag tar det sådär lagom chillpill och flyttar mig hit jag: http://letsrunintothepouringrain.blogspot.com

Jag heter: Angelica Linnéa ”Icka” Lindh.
Jag bor: I ett samhälle på ca 5000 personer i Roslagens famn (11 mil norr om
Stockholm).
Hårfärg & ögonfärg: Blond med blåa ögon. En svennebanan..
Stjärntecken: Blyg, känslig, hemlighetsfull och livlig vattuman.
Familj & husdjur: Mamma, pappa, två lillasystrar och en lillebror, samt sju hundar och miljoner dammråttor.
Det här gör jag helst på min fritid: Dagdrömmer, träffar kompisar, skriver, fotograferar, tecknar, promenerar med hundarna och dansar i neon (eller kanske inte, men det lät bra).
Mina idoler: Oj, så många på så många olika sätt.. Min far är nog min största idol/förebild i det mesta. Men också min mor, killarna i Tokio Hotel (alla på diverse sätt), Lady Gaga, Ellen Degeneres, gamla lärare, vänliga uteliggare, bildade människor, osvosv.
Bästa låten: Oj.. Det kan jag verkligen icke svara på! Finns hur många som helst, beroende på humör och/eller situation, och till och med då är det hur många som helst. Några låtar jag alltid kommer prioritera och älska lite extra är ändå:

• Born this way – Lady Gaga
• Government hooker – Lady Gaga
• Scheiße – Lady Gaga
• Hair – Lady Gaga
• Bloody Mary – Lady Gaga
• Yoü and I – Lady Gaga
• The edge of glory – Lady Gaga
• Just dance – Lady Gaga
• Poker face – Lady Gaga
• Brown eyes – Lady Gaga
• Heilig/Sacred – Tokio Hotel
• Wir sterben niemals aus – Tokio Hotel
• Spring nicht/Don’t jump – Tokio Hotel
• An deiner seite (ich bin da)/By your side – Tokio Hotel
• Monsoon – Tokio Hotel
• Ich bin nicht ich – Tokio Hotel
• Komm/Noise – Tokio Hotel
• Automatisch/Automatic – Tokio Hotel
• Lass uns Laufen/World behind my wall – Tokio Hotel
• Für immer jetzt/Forever now – Tokio Hotel
• Kampf der Liebe/Pain of love – Tokio Hotel
• Alien – Tokio Hotel
• Geisterfahrer/Phantomrider – Tokio Hotel
• That day – Tokio Hotel

Jag behöver dessa låtar för att överleva.
Turnummer: 1 och 7 enligt mitt horoskop, men själv vet jag icke.
Människa jag skulle ta med till en öde ö: Skulle ej vilja utsätta någon för den tristessen, så jag låter bli att ta med någon.
Sak jag inte kan vara utan: Teknik överlag (såsom mobil, dator, tv, osvosv, tyvärr), mina hundar, musik, smink, kamera, kläder, böcker, block och penna och sudd och pennvässare, klocka, bekräftelse, kärlek, ensamhet, närhet, tystnad, skrik, stillhet, livlighet, tomhet, o-tomhet (new word for life!), känslor, inga känslor.
Det här vill jag bli bättre på: fota, klä mig, sminka, vara social, inte nervärdera mig själv så himla mycket, ha bättre viljestyrka, hålla liv i mina blommor som jag är allergisk mot, uppskatta och respektera saker och människor mycket bättre och inte tänka så mycket på allt.
Något kul jag brukade säga när jag var liten: Vid möten med nya människor; ”Hej jag heter Icka”, för jag kunde ej uttala mitt eget namn. Frågade också mamma med hög och tydlig röst i en stor folkmängd om det var en neger, samtidigt som jag pekade på en mörkhyad man.
Favoriträtt: ………….. Chicken bits. Bara det, så jävla gott.
Det här är jag med tre ord: Tankfull, impulsiv, nörd.
Viktigaste egenskaperna hos en vän: Lojalitet, förståelse och ärlighet.
Jag är rädd för: Döden, fötter, kryp i alla dess former, mörker, clowner (dör varje gång jag ser en. Lovar.), kor, och mycket annat.
Jag skrattar åt: Folk som ramlar, snubblar eller gör illa sig, sarkasm och ironi, fffuuu-bilderna, House, Scrubs och allt som liknar det.
Någon jag vill träffa: Farmor och farfar igen. Tokio Hotel (igen, ehehhehe), Lady Gaga och Michael Jackson (om det gick….).
Detta gör jag om 25år: När jag är nästan fyrtiofem alltså.. Då har jag förhoppningsvis ett jobb jag älskar, en man och barn och husdjur i mängder, bor i en villa i utkanten av Berlin eller Hamburg och har väldigt fina rabatter i vår fina trädgård som jag sköter om trots min allergi. Jag lever loppan trots min ålder och mina barn gör vad de vill inom rimliga gränser, och min man är precis som jag fast mycket bättre. Förhoppningsvis så har jag sett till att uppfylla mina drömmar och skapar nya längs min livsväg mot ålderns höst. Eller så har jag tagit livet av mig innan allt detta för att jag fick panik över mitt åldrande.

 

Rolig onsdagsunderhållning!

Does the noise in my head bother you?

Küss mich jetzt, im gegenlicht. Wie ein Geisterfahrer, such ich dich.

Här i Sverige dricker barn tydligen mer välling än i andra länder, och detta bidrar tydligen till att allt fler blir intoleranta. Mot vad sades ej. Ibland måste man bara älska nyheterna, right? Mor och bror sitter just nu på planet upp till Luleå för att köpa hund, en liten Maltesertik som ska heta Mimmi. Tycker Mimmi är ett kattnamn, men det brydde sig ingen om. Längtar i alla fall till hon anländer här hemma så jag kan ta en massa fina kort på henne. Vita hundar har en tendens till att bli jävligt bra på kort. Vet ej varför. Just nu sitter jag och tittar på tv4 nyheterna, skriver här och har min hund bredvid mig. Det hugger i hjärtat var gång jag tänker på att hon kanske ska säljas, trots att jag förstår anledningen. (Det var mig en ful jävla meterolog de skaffat sig…) Indra och jag har så många minnen tillsammans, jag vill ej förlora henne. Jag vet ej hur jag ska reagera, vad jag ska göra. Ska jag stöta bort henne och låta bli att vara med henne, bara för att det ej ska göra så ont om vi lämnar bort henne? Men kanske kommer det göra ännu ondare då, och att veta att jag ej tog vara på den sista tiden vi fick tillsammans.. Jag vet ej vad jag ska göra.

Jag tror jag börjar bli galen igen. Det är precis som jag hör röster, men ändå ej. Det driver mig till vansinne. Har ett jävla behov av att allt ska vara så som jag vill, kanske ej överdrivet. Kan ju ändå anpassa mig och ge vika för att göra folk glada och låta dem ha det som de vill också. Annat vore konstigt. Men allt måste vara perfekt. Eller, perfekt och perfekt. Men bra. Vill kunna kontrollera allt, men kan bara kontrollera mig själ. Knappt det. Har ingen viljestyrka alls längre. Det är nog det som skapar min ambivalens om jag hör röster eller ej. Det är nog mest ångesten bara. Men det är jobbigt.

Varje sinne och varenda del av kroppen dör och gråter lite av bara tanken på att jag måste jobba på det där jävla stället i sommar. Jag vill verkligen ej, vill skjuta mig själv var gång jag tänker på det. Men jag måste ju, behöver alla pengar jag kan få. Hatar att pengar måste kontrollera allt, och då är vi tillbaka till det där med kontroll. Det är egentligen ej jobbet i sig det är fel på, det är personalen. Jag kan ärligt säga att jag är rädd, rädd för dem. Det känns som de ser genom mig, granskar mig och vet precis allt om mig – och förbannar mig för det. Hatar mig och vill bränna mig på bål, typ. Det hemska är att inom äldrevården, personalen alltså, pratar skit om allt och alla. Jag vet ju att de pratar om mig också, jag är ju den där vikarien som kan klanta till allt. Röra om lite för mycket i grytan. Jag har ej klantat mig, men är rädd för att göra det. Är rädd för att göra ett enda litet, litet fel. Glömma att tömma sopkorgen i någon boendes rum, glömma fylla på med handskar i det rum där jag är vikarierande kontaktperson. Jag skulle nog ärligt hellre hänga mig själv i taknocken. Vet hur surkärringarna skulle kunna gotta sig i hur jag klantat mig, vet hur de skulle håna och sprida det vidare över hela huset. Sedan skulle alla kolla med bedömmande blickar som säger hur misslyckad jag är. Jag vet det. Känner en ren, genuin rädsla inför hela juli månad. Vill ej vara med om juli, vill hoppa direkt till augusti.

Kommer jag någonsin komma över alla mina laster? Tankar, känslor, mig själv?

Elmo knows where you live.(……………………………………)

Jag har slösat bort hela mitt lov. På vad? Ingenting. Och det är problemet. Jag har slösat bort hela lovet på att göra ingenting. Jag börjar jobba om nio dagar, om man räknar från imorgon, så jag har nio dagar på mig på att göra en massa saker. Nästan. Okej, jag har tjugofem jobbpass och slutar därmed jobba den fjärde augusti och några lediga dagar däremellan, men jag menar… Herregud. Enligt yr.no ska det regna imorgon, men det skiter jag i. Imorgon ska jag vara ute hela jävla dagen och bara vara. Jag ska gågågågågågågågågågågågågågågågågågågågå, även om jag så ska bli pissblöt.

Annars så har jag bränt sönder pekfingret på plattången, kliat ögat så det är alldeles svullet, pillat i håret så det är nästan flottigt igen trots att jag duschade igårkväll, har så ont i mina axlar att jag skulle kunna döda någon och börjar bli lite förkyld. Men livet knallar vidare och jag tror jag måste gå på toaletten snart. Naturen som kallar juuuuu. Min mor och far har varit gifta i exakt nitton år och jag har hetat Angelica i nitton år idag. Coolt!

 

*insert picture here, hähä*

Äckel.

”Jag skulle aldrig göra något för att såra dig, Icka. Aldrig. Du betyder så mycket. Jag vill att du för alltid ska vara gladgladglad och må bäst, jag ska kämpa för att få dig lycklig, göra allt jag kan. Vill ej göra dig arg, skulle aldrig göra det..”

NEJ MEN VET DU VAD DITT CPHÅL? JAG ÄR SÅ JÄVLA ARG ATT JAG SKULLE KUNNA SLÅ SÖNDER DITT ÄCKLIGA ANSIKTE OM DU VAR HÄR, SÅ VAR JÄVLIGT GLAD ATT DU BOR NERE I GÖTEBORG OCH EJ I NÄRHETEN AV MIG. DU HAR SÅRAT MIG (okej, inte sårat så), DU HAR GJORT MIG ALLT ANNAT ÄN GLAD OCH JAG MÅR ICKE BRA OCH JAG ÄR JÄVLIGT ARG. Fy fan. Ibland är du bra jävla dum i huvudet. Just nu hatar jag dig så hårt, är så irriterad och så JÄVA ARG. Du säger att du vill vara allt, men just nu är du ingenting. Du säger att det ej gör något, att du förstår hur dåligt jag mår (ja, jag tänker tycka synd om mig själv just nu. jag är arg), men du förstår ej ett jävla skit ska du veta. Du säger att jag får ta tid på mig, att det ej gör något om jag ej svarar på några timmar, för du förstår. Du säger att jag ej ska göra något jag ej vill göra, du förstår och accepterar det. SÅ FAN HELLER. Du klagar som en jävla idiot, ställer fem miljoner frågor och får mig att känna mig som en jubelidiot varenda jävla gång, som om allting vore mitt fel. Du trycker ner en så man sitter och gråter i flera timmar av skuldkänslor, för att sedan säga att allting är okej. Det är fan ej okej ditt cp.

Säger han ”Icka” en gång till, till mig, då ska jag slå sönder min mobil. Jag lovar. Jag trodde på honom, jag litade på honom, jag lät honom komma nära. Aldrig igen. Aldrig någonsin igen att jag låter någon komma nära. Jag visste att han skulle utnyttja allting, att han skulle använda det mot mig. Trycka upp det i ansiktet. Jag är så glad att jag aldrig åkte ner och träffade honom. Kan man känna sig våldtagen utan att ha blivit det? Helvete.

 

GFHJKLÖPOHUJKÖP+90765ETSHGJKBOIYGJLUOHYUHKJBNIOYIUJGCVHBJÖOPIOIDUTJGCVBKNJÄOÅPOTIYDTJUGCVHBJKNOIOIDTUJGCVHBJKÖHIGUOYFIJCGVHBJLUOIYFJGVHKSDFCKEBGEHFJE

HUSOEIFKSUEFOWSPRFDUIYGJHBLKOIUYTRFDHBJNOIURFTDHGJKIUYGJHKIU876578=/&%¤&/)(=(/&%¤#wertfgjhkui/&e%rdfjgkio(/&%erydtfguoi()/&e%ytufyguio)(&/ey%tdfgui)(&uryfgkuhipu/)=(opuåi=?)iphlgyfritoypi

Unicorns, I love them. Unicorns, I love them. Unicorns, I love them (xMassa)

ALLA BORDE LYSSNA PÅ DENNA FÖR ATT HÖRA INLÄGGETS TITEL

Är ganska nyligen hemkommen från världens finaste Mel efter att ha fått äran att vara där sedan igår eftermiddag. Den kvinnan är världsbäst och jag har bara en enda sak i hela vida världen att tacka Centralskolan (världens pissigaste högstadie) för – och det är för att den såg till att världens finaste, vackraste, underbaraste och allt positivt-i-världen-kvinna och jag möttes. Och trots att dessa tre år på gymnasiet, som nu är slut dock, hatat oss och sett till att vi ej kunnat ses lika ofta som då – så är hon fortfarande här. Hon är kvar. Hon övergav mig ej eller försvann ej och jag kan VERKLIGEN aldrig uttrycka mig i ord över hur förbannat cpglad jag är över det. Ich bin nich’ ich wenn du nich’ bei mir bist. Jag behöver henne, hon är kvar trots tre svåra år och jag är äckligt glad. Hon har åter introducerat tumblr för mig, som jag övergav, men nu ska återuppta. Hon visade mig VÄRLDENS BÄSTA YOUTUBESERIE (ni får klicka på länken själva), jag fick se en av världens bästa filmer och vi bakade en massamassa, varav hon lärde mig att göra karameller. Dock lite stressigt och jag var kanske ej den piggaste vid sisådär halv två på natten – but we fucking did it! Och jävlar vad gott allt blev. Vi pratade massamassa, dock är mitt prat lite ringrostigt så jag var nog ej den mest pratsamma, men det får åtgärdas nästa vecka då jag tänker våldgästa min finaste man och hennes mor igen! OCHOCHOCH årets första dopp (hör och häpna!) är avklarat! Dock var det så förbannat jävla kallt att jag säkert pissade på mig där i vattnet, inälvorna skrumpnade och föll av deras fästen och hela kroppen ville skrika rätt ut i ett knarkhögt Ronja Rövardottervrål. Men det är detaljer. Doppet är avklarat! I’m a fucking man. Sedan var jag tyvärr tvungen att åka hem, dock med ett löfte att som sagt komma tillbaka nästa vecka (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!).

Idag, om en månad, får jag reda på mitt öde. Vilken linje/program jag kommer in på alltså. Ska ej förneka att jag är nervös, för det är jag. Så in i helvetes nervös. Jag vill verkligenverkligenverkligen komma in på juridiken, men kommer jag in på ämneslärarprogrammet (ingång engelska, åk. 7-9) blir jag så förbannat helvetes glad också! Jag är lite rädd inför vad som komma skall, men samtidigt känner jag mig mer pepp inför detta än på väldigt länge. Jag är liksom den enda i släkten – NÅGONSIN – som tagit mig såhär långt, förutom min ena faster för hon tog också studenten, men inget mer. Detta är liksom en balansgång, för nu är jag också livrädd för att sabba det här och ej bli mer än en truckförare på Holmen (no offense..), men samtidigt är det en enorm egoboost. Jag ska jävlar klara det här, vad jag än kommer in på. Jag har trots allt ej sökt någonting jag ej vill bli, så allting är lite hugget som stucket. I alla fall så kan jag ju passa på att avslöja för omvärlden vad jag sökt till, för det har jag nog ej sagt till någon alls, förutom om juridiken då.

• Juridik, Stockolms universitet, i första val
• Juridik, Uppsala universitet, i andra val
• Socionomprogrammet, Stockholms universitet i tredje val
• Psykologprogrammet, Stockholms universitet i fjärde val
• Förskolelärarprogrammet, Stockholms universitet i femte val
• Ämneslärarprogrammet med inriktning i grundskolans årskurs 7-9, ingång engelska, Stockholms universitet i sjätte val
• Ämneslärarprogrammet med inriktning i grundskolans årskurs 7-9, ingång svenska, Stockholms universitet i sjunde val

Oh, well. Jag är nervös. Skiter det sig hoppar jag från vattentornet. DDDDDDDDDDDDDDDDD:

Nu ska jag i alla fall sova så jag kan möta morgondagen med ett leende på läpparna. Note to self: köp ett block, nagellack, en tidning, acnemedel, almanacka och äpplen.

Lista

Namn: Angelica Linnéa ”Icka” Lindh
Piercingar: Öronen och tungan, samt i läppen SNART.
Tatueringar: Icke än, men snart!
Längd: 174 och en halv centimeter.
Skostorlek: 38-39
Hårfärg: Blond.
Fräknar: Ja. Har en slags hatkärlek till dem.
Motto: Leb’ die Sekunde, typ. Fast ne. Jag vet inte, har nog inget. Bryter dem bara ändå.
Kär? Nej!
Önskar du att du bodde någon annanstans? Ja, jag önskar varje dag att jag äntligen kunde få vakna och bo på en gata i Berlin. FYRA ÅR KVAR! :O
Tycker du att du är attraktiv? Nej, inte ett dugg.
Vilket schampo använder du? Head and shoulders (?!). Fungerar finfint!
Vad är du rädd för? Ska göra en egen lista för den där punkten.
Gillar du berg- och dalbanor? Har aldrig åkt någon för jag är höjdrädd. ELLER JO. Jag åkte piratskeppet en gång när jag gick i sexan, eller om det var sjuan. Kommer aldrig göra om det, höll på att kissa på mig och jag tror både hjärta och hjärna ligger uppe i himlen än idag.

Senaste…
Filmen du hyrde? …… Det minns jag ej.
Filmen du köpte? Fick med fyra DVDer med Lady Gaga i en bok om henne jag fyndade inne på Åhléns. Dock har jag ej sett dem än.
Låten du hörde: Heavy Metal Lover – Lady Gaga.
Låten du laddade ner? Det var så länge sedan att jag ej minns.
Personen du ringde? MAMMA.
Personen som ringde dig? Mamma………………
TV-program du såg? Poirot. FYFAN vad jag älskar det programmet! Hercule Poirot är bäst, nästan bättre än House.
Person du tänkte på? Johan. Lite negativa tankar så att säga..

 Favorit…
Låt: Med Tokio Hotel: Heilig, Hilf mir Fliegen, That day, Phantomrider/Geisterfahrer, Alien och Für immer jetzt. Med Lady Gaga: Just dance, poker face, brown eyes, Government hooker, bloody mary, black jesus, edge of glory, hair, med mera.
Sak att göra: Rita, skriva, pyssla, lyssna på musik, ha picknick, umgås, vara ifred, sitta ner.
Sport: Är värdelös på allt. Pingis är däremot kul som fan.
Kläder: Jeans, tröjor, linnen, skjortor, kjolar, strumpbyxor, klänningar, skor, hattar, smycken…
Film: Gilbert Grape. Finns ingen bättre!
Bil: BMW 600 cab och BMW z4 cab. Om nom nom.
Serie: Poirot, House, Scrubs och Miss Marple.

Har du någonsin…
Gråtit över en pojke? Hundratusen miljoners gånger.
Gråtit över en flicka? Absolut.
Ljugit för någon? Såklart.
Varit i slagsmål? Nej, aldrig. En gång slog jag dock lillebror på armen och han slog mig på armen tillbaka. Räknas det?
Blivit arresterad? Näpp.
Träffat någon från internet IRL? Nästan alla jag idag pratar med är funna på Internet, och några har jag även träffat IRL!

 Antal…
Gånger du varit kär? På rikt-riktigt två eller tre gånger. Sedan har jag varit sekunderskär en biljon gånger.
Gånger ditt hjärta brustit? Hundra gånger men bara 3 på riktigt.
Hjärtan brustet på grund av dig? Jag vet inte.. En i alla fall.
Gånger ditt namn varit med i tidningen? Vet inte. Ganska så många i alla fall, är ju tyvärr ej bara jag som heter Angelica.

Senaste…
Boken du läste? Jag läser just nu Naiv. Super. av Erlend Joe, som vi fick av vår svenska/historialärare Kristoffer när vi spelade studentjepoardy.
Personen du fick e-mail av? Studera.nu/antagningen
Personen du fick brev av? Mel!
Personen du fick sms av? Fina Mel. :3
Gången hela din familj åt middag tillsammans? Idag vid middagen (haha?).
Saken du köpte? Ett sött block, en bikiniöverdel och en vibrerande mascara. Den vibrerande mascaran skrek efter mig, så jag var tvungen. Den sade att jag skulle testa bara för att den var så onödig.

Dirty pony, I can’t wait to hose you down

Jag har en väldigt, väldigt liten väckarklocka som jag är väldigt, väldigt stolt över. 69 riksdaler fattigare, men mycket glädje rikare!

Idag är en mycket konstig dag. Ingen skola, inga måsten, inget att göra… Ingenting med andra ord och detta är mycket ovanligt och ger en mycket ambivalent känsla. Nej, men skämt åsido så känns det faktiskt konstigt att fram till den 29:de ej ha någonting att göra (börjar jobba den 29……………………… död.). Trots detta besökte jag dear Norrtälje, le stad där jag GICK (ej GÅR) i skola, och det kändes som om jag skulle kliva av i väster knutby och promenera de två minutrarna till skolan. Men icke. Gick av på busstationen, lekte rebell och gick till Åhléns. Kändes bra jävla konstigt att åka hem sedan. Blev en bikini, mascara och en väldigt sött block rikare, samt fick en massa gratis myggbett! Är dessutom smått allergisk mot myggbett, så gissa hur man ser ut.. Misshandlad.

Jag har kommit på en massa saker jag ska göra fram till jag börjar jobba och sedan på alla lediga dagar jag lyckas få!

• Tälta
• Lära mig spela bättre gitarr + piano
• Dricka öl på en brygga i solen, precis som i alla B-filmer
• Vara ute och knalla runt en hel natt
• Shoppingtripp i Stockholm (hahahahahahhaahahah, får vänta på löning)
• Införskaffa gymkort
• Bara se på en massa film en hel natt
• Gå på massa fik/caféer
• Grilla (var som helst)
• Åka upp till morfar
• Gå på KONSERTER
• Kliva på första buss som går, åka till ändstationen, ta första buss därifrån och åka till ändstationen – och fortsätta så för att se var man hamnar (idé á la Mike aka. trädslöjdslärare)
• Lära mig åka skate/waveboard
• Gå på marknader
• Promenera två mil
• Göra mina piercingar och tatueringar
• UNDERHÅLLA TYSKAN
• Ha piknik
• Besöka Grönan, naturhistoriska och gamla stan
• Åka till Tyskland

Kommer behöva sällskap!

Och imorgon far jag iväg till MEEEEEEEEL. Jag är klad_hest_best_fest!

Mein Herz kämpft gegen mich, wie ein Alien in mir

Okej, nu känns allting bara skumt och konstigt. Nog för att alla erfarna varnade om att verkligheten skulle slå en dagen efter studenten, men de sade fan inget om brutal misshandel?! Jag vet ej om det bara är jag bland alla nyblivna studenttagare, men allaredan börjar framtiden te sig och nu är det en hejjävla massa som ska tänkas på. Tänk om jag ej kommer in på någon linje, tänk om jag ej klarar av universitetet, tänk om jag ej får något jobb, tänk om jag ej hittar en lägenhet/ett hus, o.s.v. Vad fan gör jag då? Och vad händer med alla människor? Jag blir liksom galen..

Det känns så konstigt att veta att man ej ska åka in till skolan på måndag, att man aldrig ska dit igen (om man ej hälsar på vill säga). Det känns jävligt att ej veta hur det blir med vänner och så vidare, vilka som fortfarande kommer höra av sig och så. Det känns som om man ska börja om på nytt, vilket man ju också ska, men ska man släppa allt annat? Det kan man ju icke göra? Eller..? HUR FAN SKA MAN BETE SIG?! Varför fick man ej någon handbok.. Dessutom vill jag veta var alla bilder den där konstiga fotografen tog hamnar.. Aja, det där/här kommer man kunna gråta nog över snart ändå.

Indra ska säljas. Edina, Tuva och Oliver också. Men Indra, min fina lilla Indra. Kan ingen bara döda mig istället? Okej, jag får köpa Indra om det är så, det sade mamma gick. Men liksom… Var ska jag få pengarna ifrån? Jag kommer behöva jobba mycketmycketmycketmycket innan jag får ihop den summan, som jag ej ens vet hur mycket den är på. Sure thing, jag får delbetala och så, MEN ALLTSÅ. Varför?! Jag förstår mamma, icke för det. Det går ej att ha en massa hundar som ej är till användning i en avel- och kennelverksamhet, vilket Indra ej är på det sättet. Hon går att avla på, det går. Men man kan ej ställa ut henne med framgång tack vare hennes underbett och urlakade pigmentering, och därför så kan vi ej ha henne ”bara för att”. Jag förstår det, så ej för det. Men jag kan verkligen ej låta någon annan få henne. INGEN. Det går verkligen ej, jag vill ej att någon annan ska ha henne, vem det än är och hur bra denne än skulle vara  för henne. Det går ej. Hon är min och så är det bara. Jag MÅSTE få ihop pengar så jag kan ta henne på delbetalning så hon sedan skrivs över på mig – då kan hon vara kvar för då är hon min i både teorin och praktiken. Just nu är hon min i praktiken men mammas i papprena och därmed får och kan mamma göra vad hon vill med Indra. Jag är fan i upplösningstillstånd och har lust att gråta ögonen ur mig, mörda någon, springa till jag dör eller skjuta mig själv i huvudet. Det är nog mest detta jag menade med de två första styckena om studenten och skit. Detta var den brutala verkligheten som skulle uppenbaras efter studenten, såsom många förklarat. Och mycket riktigt så kom den – i form av att min bebis ska säljas. Mitt allt, mitt hopp och… Mitt allt!

Indra ska vara med mig till hon eller jag dör och jag vägrar låta någon annan ha henne.